Det Regnar I Paradiset

Vaknade i morse med en mörkgrå hinna framför ögonen. "Nu kommer värmen!"-my ass! Det blir inte vår för att det är -5 istället för -18. Sveper det ännu mörkare kaffet innan odjuret ska ha sin morgonpromenad. Inte ens han tycker att det är lagom temperatur ute. Även om solen ens skiner märker jag det inte. Inte så länge jag är inlåst på det dom kallar arbete. Ryggen börjar vika efter. En ilande känsla hugger tag i korsryggen till och från. Sånt händer aldrig mig. Inte dom allvarliga sakerna. Bara andra. Draperierna är nedfällda. Ens värt att dra upp dom? Antingen ett mörkt släckt rum eller ett grått sken utifrån som slukar både mig och dom vita väggarna. Men snart kommer värmen. Det säger dom i media. Snart kommer den. Snart.

Nu sätter jag mig framför datorn igen. Låter fingrarna löpa över tangentbordet, utan egentligen veta vad dom slår på för tangenter. Lyckas jag hålla mig positiv brukar det blir bra. Jag trivs i den miljön som omsluter mig, och har egentligen så mycket att skriva att jag inte vet vart jag ska börja. Ett sätt att uttrycka mig behöver komma till. Det finns redan där, men ack så ogillandes av många, så jag försöker på nytt. Trevar mig fram i totalt mörker, men förr eller senare måste jag hitta ut. Ut i ljuset.